Jag har inte läst på länge och jag saknar det. Jag har inte haft tid, det känns som om det inte funnits en enda sekund över per dygn på senaste tiden. Det är lögn, såklart, men det är så jag har levt. Rättelse: Det är så jag lever. Det finns ett citat som går nåt i stil med: ”Du ska meditera en halvtimme varje dag, förutom om du inte har tid. Då ska du meditera en timma”. Jag tror det är någon munk som sagt det nån gång. Eller vad vet jag? Aja, i alla fall. Nu är det ju läsning ch inte meditation som är överst på prion, men det är lite samma sak för mig. Det är något jag gör för mitt egna höga nöjes skull som innebär lite motstånd, är långsamt och kräver fullt fokus. Det behöver jag. Ju mindre tid jag har till det, desto mer behöver jag det nog som den där munken sa. Eller vem det nu var.

Men när ska jag läsa då? Istället för att sova? Nope, då trillar jag ihop. Istället för att skriva och rita? Inte en chans. Istället för fina tv-serier på Netflix? Nope, det är prime time med Krille och den byter jag inte bort. Så, när det är borta ur leken, samt mat och jobb och hushållsgöra också som innefattar någorlunda mätta och rena barn, så återstår bara en sak att deala med för att få lästid: Telefonen.

Så, jag byter telefontid mot böcker. Jag gillar mina sociala medier, jag har aldrig fattat de som tycker att det är ett fördärv. I lagom dos är det fantastiska kanaler. Jag gillar att kommunicera med mina kompisar, jag älskar de artiklar och alla opiniosskapande,  omvälvande och insiktshöjande åsikter som serveras mig där. De gör min värld större och mer mångfärgad. Och de håller min hjärna i trim, känns det som. Rätt använt är sociala medier fan guld. Men min hjärna behöver bokstäver på ett papper också, och tills dess att någon kommer på en bra kloningsmetod för 40-åriga trebarnsföräldrar så får smartphonen stå tillbaka ett tag. Det enda jag tänker jobba regelbundet med är mitt letteringkonto på Insta. Det andra minskar jag lite på ett tag framöver, tror jag. Slösurfandet amputerar jag åtminstone. Det kommer jag inte att sakna.

Nu ska jag snart dyka in i det senaste förvärvet, Den tjeckiska tangodansörens otroliga liv, vilket känns som en något fantasifull översättning från originalets La vie rêvée d’Ernesto G. , men skit i det nu. Den är asbra. Och fin. Böcker måste vara fina, annars läser jag dem inte. Det är sen gammalt.

Och inte nog med det. Ikväll är det premiär för nytvättade utomhustorkade linnelakan. OMFG vilken njutning. Strävt linne som småsalta virvelvindar har blåst in massor av syre och vårdoft i. Aaah.