Jag vet inte vad du har gjort idag men jag har gått på glödande kol.

Kolen höll tydligen en temperatur på mellan 600 och 900 grader, och jag tågade bara rätt igenom det med mina bara fötter. Jag (och en hel del andra också, ska sägas) trampade på som bara den för att tja, en är ju inte direkt sugen på att testa vad som händer om en liksom står still länge med hela sin kroppstyngd på de där kolbitarna, men mest för att jag var så sjukt fokuserad. Jag kunde gått igenom en flod fylld av krokodiler om det var så. Eller ännu värre – legobitar. Jag var helt orubblig i min övertygelse just där och då. Och när jag klarat det blev jag väldigt glad. In i själen glad.

Den känslan, att jag har modet och den styrkan att stå över sånt som normalt egentligen gör mig orolig eller skraj som fan och bara kötta på ändå, den ska jag spara inom mig och plocka fram när det behövs. Som ammunition i ett vapenskåp. Min ammo.

Så. Att utnyttja en lite större del av den potential som jag går runt med, det var en rätt trevlig upplevelse. Det borde kanske fler göra. Vad skulle hända med världen om fler gjorde det?

Jag borde i alla fall göra det lite oftare, tänker jag. Frågan är om jag ska använda min superkraft till att göra gott eller ont?

Till gott. Jag tror till gott.