*Kling kling i glaset*.
”Ja, eh, innan vi avslutar den här semestern, kära läsare, så har jag några ord som jag vill säga. Jag är ju ingen talare, och jag får säkert inte med allt som jag borde säga, men jag har samlat några saker om 2015 års semester i alla fall.”
*harkling*
”Jag vill tacka semestern:
För sömnen. Mina barn har vänt på dygnet och jag har första gången på nio år kunnat sova till kl 10. Varje dag.
För mitt röda hår. Jag ska ALLTID vara rödhårig.
För två tatueringar. I love’m.
För middag på stranden, hämtpizza, grillade hamburgare eller svettiga ostmackor med lite sand på. Magiskt oavsett.
För sommarpratarna. Har inte lyssnat på så många, men Sanna Lundell, Apelgren/Mannheimer och Zara Larsson var ju föredömliga.
För böckerna jag hunnit läsa. Jag har inte läst så mycket en sommar de senaste nio åren.
För att jag återupptäckt Billie Holliday, Ella Fitzgerald, Dinah Washington och Aretha Franklin – hej flickor, det var ett tag sedan. Jag hade glömt vilken enorm stämning de fantastiska brudarna bidrar med, jag blir kär i mitt hem när de sjunger i det.
För bästa bluetooth-högtalaren som gjort att vi har haft musik utomhus hela sommaren. Se ovan.
För att jag nu har sjukt många roliga poddar att lyssna i kapp eftersom jag inte pendlat 6 mil/dag på en hel månad.
För vädret. Annars hade det varit trist att våra loungemöbler blev försenade och inte hann komma till semestern. Nu gjorde det inte så mycket.
För att jag fick lov att undersöka, och inse, att en del filmklassiker håller måttet än (Hajen) medan andra far lite illa av att en numer vant sig vid snabbare berättartempo (Resevoir dogs, Goodfellas).
För all sjukt god mat jag ätit, både hemma och ute. Jösses, så gott. Under en förrätt så var jag tvungen att säga till Krille att vara tyst för ALLA mina sinnen fokuserades på den godaste skaldjursbit jag ätit i hela mitt liv så jag kunde inte ens koncentrera mig på att lyssna på vad han sade. Änglarna sjöng, I tell you.
För att jag fick dela ut pris på en tävling i Varberg Summer Horse Show. Så stort! Så fina hästar, tävlingsnerver, lite smutsiga vita ridbrallor och inlärning av banor. Mitt 15-åriga jag vaknade till igen. Jag ville knappt tvätta händerna på hela dagen efter att ha klappat alla hästar jag kom åt på tävlingen.
För min man. Lökigt kanske, men fy fan vad han är bra. Vi är ett sånt sjukt bra team, och vi har haft sån jävla harmoni. hela semestern. Vilket vid eftertanke nog mycket beror på att han har fixat all mat alltid. Planerat, handlat, lagat, dukat, dukat av, diskat. Jag tror knappt jag gjort det en enda gång på hela semestern. Och ändå har det funnits käk på bordet, som genom ett trollslag, tre gånger om dagen. Varje dag. Om jag sätter mig och läser en bok så vips, finns det en cappuccino och en bit choklad jämte mig. Magic. Den enda dagen vi bråkat lite var idag och det beror nog mest på att jag är bakis och har jobbångest och är lika trevlig att umgås med som en kobra som blir trampad på svansen.
För Skate 3. Visst, det har spelats mer än vad jag kanske ville, men pojkarna har varit nöjda och glada och inspirerats till att ta brädan och gå ut och testa själva. Och jag och Krille har fått läsa och sola ostört lite längre.
För min cykel. Den köptes visserligen ett par veckor innan semestern, men den har rullat många meter den senaste månaden och jag har fortfarande inte sett någon finare cykel någonstans.
För Krille, Schtunk, Lindbloms, Gööks, Jensen/Johansson, Hjortebjerg/Hammer, Hellströms, Ismail, Betnér, Apelgren, ChiliKlaus och alla ni andra som fått mig att skratta i sommar. Guld är ni!
Så. Till semestern 2015: Du gjorde ett jävla bra jobb. Nästa år satsar jag på fem veckor.
SKÅL”
Jag kallar den ”Jimmy och Måsen”.
skriven 2 augusti 2015 av kaosyoga i Barnen,Människor |